Fick telefonsamtal av far nu i kväll klockan 22.11 Han berättade att farmor har somnat in i kväll (ja eller igår kväll för nu är klockan efter 00.00) Vi pratade c:a fyra minuter tror jag, jag frågade om vilken tid, han sa runt 21.30

Det känns så overkligt, jag va hos henne på dagen, då när jag kom, så ropade jag "Hej hej, här kommer ..... " (mitt namn), sen gick jag in till henne. Då sträckte hon sig efter min hand & fattade den. Svarade "ja" flera gånger på olika frågor jag ställde. Hon verkade pigg, vilket jag frågade & hon sa "ja". Tio minuter senare blundade hon, men öppnade ögonen & var liksom med.

Sen fixade jag kaffe & donade med annat där hemma, så hon skulle höra att någon var där. Gick in till henne då & då, för att kolla. Men hon blundade el. så kollade hon ut el. kollade hon i taket.
Så jag tyckte hon var pigg, men det var väll sista rycket. Äldre brukar vara piggare sista dagen, för att liksom göra det sista "rycket".

När jag gick så var hon vaken. :)

& nu när jag fick veta av far att hon hade gått bort, så kändes det så skönt att jag fick se henne glad & pigg på eftermiddagen.

Far & hans ena syster (anar det) var dit på kvällen, för jag berättade att jag hade vart där så sa far att han hade sett en lapp som jag skrev. Medans jag var hos farmor så ringde jag till min ena faster, hennes sambo svarade & jag berättade hur farmor var då. Sen träffade jag på min ena kusin, & jag berättade allt för honom, så min andra faster kommer säkert få veta det av honom. Vilket känns skönt för då får de veta hur hon var på eftermiddagen.

På ett sätt jag är glad att hon har vandrat vidare nu, innan det gick längre. Innan hon led för mycket, innan hon fick ont & innan hon fick trycksår. För tre veckor sen gick hon, pratade som vanligt & kunde göra allt själv stort sett. & nu de sista två veckorna har hon inte kunnat gjort något själv, inte kunnat gått, inte kunnat pratat.

Så vi har varit "förberedda" att det kunde gå fort.

Självklart är jag ledsen, kommer säkert sörja henne länge. Hon & jag hade ett speciellt band, jag var det ända barnbarnet som besökte henne mest. Trots att hon hade alla barnbarn utom två i närheten.

Men det är inte mitt bekymmer hur de andra kommer känna sig nu. Vet att jag kommer säkert få höra "Du var så duktig som åkte så mycket hem till henne", "jag ångrar mig nu, för jag inte besökte henne lika mycket som du"... 

Min ena kusin var med in till lasarettet & hälsade på medans farmor var där med min ena faster. Då hade min kusin sagt " Ta hand om ........ (mitt kusinbarn som lämnade oss för snart ett år sen) nu". När kusinen berättade det så sa jag, det var fint sagt & bra, ja de kommer ta hand om varandra nu. Så nu har farmor hittat sitt älskade barnbarns barn & sin älskade make samt vänner.

Farmor blev 92 år, hon har levt ett långt & lyckligt liv. Har varit med så himla mycket, världskrig & andra historiska saker. Jag har hört henne berättat så mycket, jag fick veta hur hon & farfar träffades, det var roligt & intressant. :)

Vi ses i Nangijala kära farmor.   Vila i frid.

På första bilden här över så är det jag & mina alla syskon, & ett syskonbarn & farmor. Det är taget förra sommaren.